Augusta Jensen 1858 -1936
Källor:
Wärmlands Museum (http://www.varmlandsmuseum.se/1/1.0.1.0/296/1/ )
Wikipedia
Glimtar från Karlstads historia 4, Orrholmen - Från ångsågverk till "Den vita staden"
Augusta Jensen ville leva i enkelhet - Karlstads-Tidningen (kt.se)
Augusta Jensen
BrittKarin Öijen, berättar i avsnittet "Lite historia och historier" i Glimtar från Karlstads historia 4, Orrholmen:
Augusta var älskad och i det närmaste dyrkad av alla för sin "gudomliga snällhet". Hon bjöd ofta Orrholmens ungar på sina goda kakor. Det förekom ett rikt sällskapsliv ute på holmen, vilket innefattade den tidens societet med både biskop Rundgren och landshövding Malmborg i spetsen. Selma Lagerlöf och Augusta Jensen var ungdomsväninnor och Selma Lagerlöf besökte Orrholmen vid minst två tillfällen. Också Gustaf Fröding var gäst ett antal gånger. En av Jensens fem söner, Peder , var god vän med honom och de skrev en gång en dikt tillsammans......
... Den stora vackra herrgården på Orrholmen inreddes helt och hållet av fru Jensen, som var en framstående konstnärinna.... Augusta Jensen kunde också rita möbler som sedan tillverkades av bröderna Eriksson i Taserud, vilka för har bidragit med åtskilliga möbler i herrgården.
Augusta Jensen hade sin bostad och ateljé på Orrholmen i Karlstad. Några månader efter hennes död eldhärjades huset och många verk förstördes i branden. Året därpå, 1937, hölls en minnesutställning på Värmlands Museum då ett 90-tal teckningar, oljemålningar och akvareller visades.
1936 blev ett tungt år för familjen Jensen. Redan tidigare hade man mist sonen Yngve som dog alltför ung. På sommaren avled Augusta Jensen efter en tids sjukdom. ..... Två dagar före julafton var det dags för nästa katastrof, då den vackra herrgården brann ner. Allt fick ett våldsamt förlopp och en kraftig explosion påskyndade det hela. Två brandförmän skadades ganska svårt med klarades. Tak och fönster sprängdes sönder så att elden fick mera syre. ... Släckningen fick inriktas på att rädda omkringliggande byggnader från alla flygande gnistor. Femtio man kallades in från Värmlands regemente och de hjälpte till med eftersläckningen och bevakning hela natten därpå. Förlusterna blev stora; nästan ingenting hann räddas. Antika möbler, värdefulla tavlor, inte bara fru Jensens silver, frimärkssamlingar, allt gick upp i rök."
Augusta Jensen, konstnären
Augusta Albertina Jensen, dotter till brukspatron Andreas Elieson och Beata Andersson, föddes 1858 i Grums. Tvärtemot många av den tidens familjer, som ville att döttrarna skulle hållas hemma och gifta sig tidigt, lät man Augusta skaffa sig en internationell konstutbildning. Hon gifte sig 1885 med konsul Christian Jensen och mor till skulptören Peder Jensen.
Redan som 19-åring reste hon till Düsseldorf på egen hand där hon under tre år studerade måleri för Bengt Nordenberg, en känd folklivsskildrare, och den norske målaren Vincent Stoltenberg. Den så kallade Düsseldorfskolan hade stor betydelse för den skandinaviska konsten, och det var många som reste dit för att studera. Skolan hade sin viktigaste period under åren 1830-1870, och motiven var nationalromantiska skildringar av landskap och allmoge. Hon fortsatte därefter studierna i Paris 1883 och reste 1884 till Italien där hon uppehöll sig i
Augusta återvänder till Sverige, men 1883 reste hon åter utomlands, denna gång till Paris och året därpå besökte hon Italien och Nizza, Genua, Pisa, Florens och en längre period i Rom för att studera konst. Under studieåren kopierade hon en rad äldre mästare bland annat Rogier van der Weyden och Terborch. Bland hennes arbeten märks Spanska trappan som är en folklivsskildring från Rom, Romersk yngling, Giovannelli och Gosse från Anacapri. Hennes konst består av porträtt, landskap och blomsterstilleben.
Under sina resor studerade och kopierade Augusta de gamla berömda mästarna. Boticelli och Perugino hörde till favoriterna, och ofta valde hon motiv av Jungfru Maria omgiven av änglar. Det är under dessa tidiga år som Augusta Jensen utför de målningar som anses höra till hennes allra bästa. Och det är porträtten som är det främsta motivet. Dels självporträtt, men också en serie oljemålningar där hon skildrar unga pojkar på Capri.