Matsalen förvandlas till jugendrum

När tretextskivorna började lossna i taket var det dags att göra något. Vi var nyfikna på hur det såg ut under och upptäckte till vår glädje att spännpapptaket var helt sånär som på en vattenskada som gick igen i bården.

Hans-Åke började riva ner skivorna i taket. Väggarna stod en bra bit ut på golvlisterna och tydde på att isolering hade lagts på. Fler överraskningar väntade när vi hade rivit ner lager efter lager av väggbeklädnaden . 

Huset hade isolerats och el hade dragits in och dolts under lager av  isolering, plywood, väv och tapeter. Det gällde nu att få tag i en kreativ elektriker som kunde dra om ledningarna på ett bra sätt och var intresserad av gamla hus.  

Vi klädde av väggarna in till brädfodringen och såg att de var pappspända från början. Vi skrapade också på snickeriernas vita färglager och upptäckte färger som vi inte hade anat. 

Alla snickerier var övermålade med vit färg som vi skrapade av och fram kom originalfärgerna i umbra och bränd terrra. Med hjälp av NCS systemet fick vi färgkoderna och beställde dem i linoljefärg 

Färgerna som vi skrapade fram gick igen i bården, som nu fick huvudrollen i rummet. Den behövde dock retuscheras och vi tog hjälp av Cecilia Skoglund och hennes medhjälpare från Värmlands museum. 

Tyvärr hade man borrat sig igenom eller rivit snickerier och fönsterskivor när man satt upp element under fönstren och vi fick hjälp av skickliga snickare genom Värmlands byggnadsvård att återskapa det ursprungliga. Vi fick också lära oss att man hade flerfärgade golvlister.

Så var det bara taket kvar. Det värsta sparade vi till sist tyvärr. Vi hade tagit os igenom pappspänning av väggarna, målat dem med äggoljetempera och snickerierna med linoljefärg. Vi fick rådet att börja med en tunn rinnig linoljefärg men övergick till äggoljetempera som är betydligt lättare att hantera över huvudet.